”Jag såg tecknen, men ville inte se”

Att leva med en alkoholist medför förnekelse för sig själv och mörkande inför omvärlden. Det vet Johanna som var tillsammans med Mattias under 11 år.

J-anhorig-webb

Foto: Emma Danielsson

Mattias och Johanna var barndomsvänner, men umgicks inte under tonårstiden då Johanna flyttade till en annan ort. Så småningom återvände hon till Huddinge, och det var under Huddinge Jazz och Blues i Sjödalsparken som hon återsåg Mattias i vimlet.
– Han var rejält berusad men jag tänkte inte så mycket på det då. Det var ju folkfest och alla var fulla och glada, även jag.

De träffades ute flera gånger och blev så småningom ett par. Johanna arbetade under denna tid som croupier, vilket medförde att hon var ute i krogsvängen och festade mycket. När hon blev gravid bröt hon det mönstret för egen del. När det gällde Mattias var det svårare, han fortsatte att festa.
– Jag ställde ett ultimatum, antingen skärper du dig eller så sticker du. Han skärpte sig faktiskt och var nykter under hela graviditeten.

Drickandet fortsatte

När sonen Emil fötts smög sig Mattias alkoholkonsumtion på igen. Han kunde dricka ett par öl då och då och trodde själv att han lärt sig hantera det. Johanna reagerade inte heller, då vardagen fungerade något sånär.
– Så här i efterhand vet jag ju att jag såg tecken på att det inte stod rätt till, men jag ville inte se.
En kväll när Johanna jobbat sent kom hon hem och fick se sonen sitta bredvid sin redlösa pappa som låg i sängen.
– Då packade jag väskan, tog med mig Emil och åkte till mamma. Men efter några dagar så snackade Mattias mig tillbaka, han lovade att bättra sig. Och det blev faktiskt bättre ett tag, ganska så länge.

Mattias var nykter i över ett år, under den här tiden blev Johanna gravid igen. Så småningom kom dottern Elsa. Tyvärr blev lyckan kortvarig då Mattias åter visade tecken på att han drack.
– Jag upptäckte att han satt i bilen och söp innan han kom in. Vi höll på att sälja vår lägenhet i samma veva, ”nu köper vi varsitt”, sa jag. Men jag stod inte på mig, det slutade med att vi köpte hus. Nu i efterhand tycker jag förstås att jag var dum som lät mig övertalas.

Kärleken gav nytt mod

Resorna fram och tillbaka med Mattias drickande fortsatte, vilket ledde till flera högljudda gräl. Sonen Emil var nu så pass stor att han började förstå vad som hände, vilket gjorde att Johanna insåg det ohållbara i situationen. Samtidigt träffade hon på Axel, ytterligare en gammal barndomsvän.
– Vi började umgås, jag var så glad och mådde så bra när jag var med honom. Snart började jag förstå att jag hade känslor som var mer än vänskapliga.

Känslorna var besvarade, vilket gav den extra kraft och mod som behövdes för att komma ur den destruktiva relationen med Mattias. Johanna hade tur och fick snabbt tag på en hyreslägenhet åt henne och barnen.
– När jag sa att jag ville skiljas eskalerade det med Mattias drickande. Vi försökte med att han skulle ha barnen, men det gick inte. Jag fick ha dem på heltid.

Mattias fortsatte att missbruka alkohol och blev mer och mer illa däran. Då passade Johanna på att begära ensam vårdnad om barnen, vilket hon beskriver som en lättnad. Ekonomiskt blev det dock tufft, hon fick söka hjälp hos socialen för att klara av situationen. På så vis fick hon första gången kontakt med Fridlyst, som är kommunens stödgruppsverksamhet för barn.
– Det funkade jättebra för Emil. Elsa verkade då inte lika berörd, men det har ändrats på senare tid.

”Hur ska jag kunna lita på pappa igen?”

Mattias ville börja träffa sina barn igen och fick antabusbehandling och gå på provtagning för att få papper på att han var ren. Ett tag gick det bra och han fick ha barnen varannan vecka. Det fungerade fram till i somras, då det uppdagades att han tagit droger vid ett flertal tillfällen – även när barnen varit med.

Alla turer har skapat mycket grubblande för Johanna, mest handlar tankarna om vad som är bäst för barnen.
– Emil har frågat mig hur han ska kunna lita på sin pappa igen, det är svårt att svara på. Jag vet ju att jag aldrig någonsin kommer att kunna lita på Mattias igen.
Emil och Elsa har olika inställning till sin pappa. Emil vill inte ha något att göra med honom, medan Elsa saknar att träffa sin pappa jättemycket. De fortsätter att gå i stödgrupperna på Fridlyst för att kunna bearbeta sina känslor.

Men allt är inte nattsvart. Johanna och den nya kärleken Axel bor numera tillsammans med barn och bonusbarn i en enda stor familj, vilket förstås har varit en resa i sig. För sju månader sedan föddes deras första gemensamma barn, en liten son.
– Han har knutit ihop familjen på något sätt, det är fantastiskt skönt.

Fotnot: Personerna i artikeln heter egentligen något annat.

Text: Emma Danielsson


Har du en historia att berätta som du vill dela med dig av?

Är du anhörig till någon och vill dela med dig av din historia till andra? Ditt bidrag är till stöd för andra anhöriga och är mycket välkommet. Hör av dig på adressen saf.info@huddinge.se